Yum-Bo's historia
Hur det började med katterna..
före 1996
Mischa
Det startade med att vi sökte en katt med anlag för tillgivenhet, för att om möjligt lindra saknaden efter vår gamla huskattshona, Eos Mischa, som vi på grund av obotlig sjukdom blev tvungna att ta bort i slutet på hennes 13:e levnadsår. En helt underbar liten katt som älskade oss över allt annat på jorden!! Fler foton finns i fotogalleriet.
Morris
Vår andra huskatt, Morris, född 1990-04-20, som i och för sig var en trevlig figur, med bl a väldigt stark vilja, levde med oss utan att bedyra oss sin kärlek annat än vid matdags och gjorde verkligen skäl för sitt namn. Vi trodde möjligen att hans tillgivenhet skulle öka när han blev ensam och inte hade Mischa att ty sig till. Men icke. Första gången han frivilligt lade sig i ett knä för en mysstund inträffade samma dag som han, med den förhatliga tratten om halsen, kom hem efter 10 dagar på Ultuna där han opererats pga stopp i urinvägarna. Han var då nästan 6 år gammal.
Det hände så småningom lite oftare och han visade ett betydligt större behov av kontakt med oss.
Han gjorde dock fortfarande skäl för sitt namn. Han talade tydligt om när det var något han inte gillade. Klippa klor t ex. Han protesterade inte på något annat sätt, låg stilla och avslappnad i knät, men lät så pass att Mia fann anledning att läxa upp honom.
Morris var duktig att gå i koppel och har varit med oss på långa skogspromenader, över stock och sten, både i snö och kyla och när det är snöfritt. Det gick inte så fort, men vem har bråttom då. Han älskade också att vara ute vid torpet, i band, lukta på blommor och dofter som kommer med vinden, med utsikt över omgivande gärden, humlor att jaga och rådjur att skrämma på flykten.
Morris slutade sitt liv på grund av njursvikt när han var på sitt 14:e år.
1996
Fangas Independent Irabell Irabell (Mia)
Chokladsköldpaddmaskade siamesen Fangas Independent Irabell, SIA h, och vi sågs för första gången under pågående bedömning i augusti 1996 på SNRF:s utställning i Uppsala. Vi kom dit för att titta på katter i allmänhet! Hon blev bl a BKH (bästa korthår) hona 3-6 månader! Domaren var imponerad av hennes långa svans. Vi köpte henne! - för att Bo tyckte hon var "finare" (mest dyrare för mina ovana ögon) än samma uppfödares lilla charmiga hona från J-kullen som gillade mitt knä. Vansinnigt!!??
Morris blev inte så lycklig när vi kom hem med den lilla damen. Stor och trygg, vägde ca 7 kg, (dvs med "något överdrivet midjemått" som domaren så hänsynsfullt uttryckte det vid bedömningen på Kattens Dag i Uppsala) och hade mycket mjuk och go päls och den värmeälskande lilla "myggan" tyckte att han var underbar. Han gav snart upp för påtryckningarna. Tog väl hand om och tvättade henne. Ökade dessutom sitt motionsbehov från högst ett par rusningar genom lägenheten per dag, till halvtimmeslånga jakter flera gånger om dagen. Ung på nytt skulle man kunna säga. Irabell visade sig besitta samma mysiga egenskaper som vår gamla huskatthona, varför vi gång på gång i ömma situationer kallade henne för Mischa. Detta gjorde att vi beslöt kalla henne Mia till vardags.
Utställningsdebut
I samband med köpet av "den fina katten" lovade vi halvt om halvt uppfödaren att kanske ställa ut henne en gång som vuxen. Och för att kunna svara på hennes ständiga frågor om ögonfärg, öronplacering, färg mm, sådant som vi naturligtvis inte kunde bedöma, ansökte vi om medlemsskap i SNRF och deltog i deras aprilutställning i Uppsala, som enda siames visade det sig!
Vad besvikna vi blev! Vi som hoppats få se många att jämföra med! Redan då insåg vi att det är möjligheterna att få titta, beundra och jämföra med andra katter, framförallt av samma ras, och tala med dess ägare/uppfödare, som gör en kattutställning trevlig och spännande. Vad lär man sig annars? Är det inte i första hand därför man tillbringar så mycket tid på en utställning? Domaren A-H Richters första ord vid publikpresentationen av den enda siamesen
Dag två blev hon Nini Phalempins DB men slogs ut av A Edwards Cornish Rexhona. Vi som halkade in på detta på grund av en "tjatig" uppfödare. Plötsligt såg vi framför oss att vi hade en Champion.
1997
Fangas Independent Irabell Irabell (Mia)
Mia plockade ett certifikat per utställning på sina nio under 1997. För oss noviser som på något sätt lite ofrivilligt ramlade in i detta, blev det ett förunderligt men trevligt år som gav oss en första insikt i hur det går till i utställnings- och uppfödarsammanhang och inte minst hur många olika meningar det finns om hur en katt skall se ut och vara.
Många förundrade sig vid utställningarna över att vi hade en siames tillsammans med en huskatt. Av någon anledning tycks folk tro att det inte går bra!?
En liten flicka frågade efter att ha iakttagit dem en lång stund - "Är dom kära i varandra?".
Katter, liksom människor, är individer och kan kommunicera. Somliga gillar varandra, andra inte – oavsett ursprung.
1999
Madonna Lilla
flyttade i januari och trivs ypperligt med sin nya familj, och dom med henne, och kattkompisen Zamirs Panza Pamir, en chokladspotted orientalpojke. Han var i början tämligen reserverad mot inkräktaren.
Familjen bor i Uppsala vilket gjorde att vi fick möjlighet att följa hennes uppväxt på nära håll.
Helsyskonen deltog på X-kattens utställning i Gävle i mars med bedömningen Ex 1 för alla tre. För Madonnas ägare var det utställningspremiär, som gav mersmak.
Kattungar
Funderingar om att para Daisy en gång innan kastrering och att pappan till Mias ungar sades det skulle flytta tillbaka till England under våren 1999 föranledde oss att planera parningar för båda. Påtryckningar från omgivningen, Daisys utställningsresultat på höstkanten och en faktisk efterfrågan på foreign white-katter, fällde avgörandet.
Samma dag som Mia åkte till Västerås började Daisy löpa. För hennes del hade vi sett ut en brunmaskad hane, men löpningen kom på för hankattsägaren olämplig tidpunkt, så det blev Blue-Iam´s blåmaskade englandsimport, siamesen GIC Metexa Number One Son, SIA a, (sedemera EC) som blev räddningen. Detta för att honorna skulle föda så nära varandra i tiden som möjligt.
Yum-Bo´s Magnificent Muscat (Bruno) , Yum-Bo´s Mavourneen Magenta och Marvellous Mauve (Isobelle)
1999-04-05, kl 10.15, efter 67 dagars dräktighet, födde Mia havannapojken, Yum-Bo´s Magnificent Muscat, ORI b. Strax därefter de lila orientaltjejerna Yum-Bo´s Mavourneen Magenta, ORI c, och Yum-Bo´s Marvellous Mauve, ORI c.
Yum-Bo´s Divine White Duchess , Yum-Bo´s Delicious White Duke och Yum-Bo´s Dainty Dandy
1999-04-05, kl 15.30, efter 65 dagars dräktighet, födde Daisy en, visade det sig senare, brunmaskad pojke Yum-Bo´s Dainty Dandy, SIA n, en vit siameshona Yum-Bo´s Divine White Duchess, SIA w och sist kom det ytterligare en vit, men en pojke, Yum-Bo´s Delicious White Duke, SIA w.
Detta visade sig vara ett lyckokast! Två gånger 3 ungar föddes alltså med mindre än två dygns mellanrum, och Daisy, som inte varit med om detta själv tidigare, fick stöd och hjälp av Mia som var med i lådan hela tiden och tvättade både mor och nyfödda ungar.
Något så lugnt och harmoniskt som vår kattlåda har jag svårt att tro att det finns! Där låg båda honorna och spann och tvättade varandra och ungarna. Gick bara upp för att sträcka på sig, äta och göra sina behov. Ungarna valde spene där trängseln var minst och ökade stadigt i vikt.
Dandy var den stora charmören i gänget. Han fick alla som tittade in i hans stora milda ögon att falla pladask. Vi skojade om att även om vi hade haft 20 st Dandy så hade det inte varit några problem att hitta köpare.
Men, inte allt slutar lyckligt! Mavourneen fick problem att kissa! Obduktionen gav inget svar på varför.
Samtliga ungar flyttade till nya hem där de förutom nya kattkompisar har fått det så bra som man någonsin kan begära. Underbara människor som inte bara katterna har glädje utav utan också vi.
Duchess flyttade till Norge efter att på sitt unga livs första utställning blivit Bästa korthår totalt. Vilken lycka, både för oss och för de nya ägarna.
Duke, Dandy och Muscat, som vuxit ordentligt sedan vi sist såg dem, kom till Uppsala på Uppsala Kattklubbs utställning i oktober och visade upp sig tillsammans med sina nya ägare. Madonna Lilla, numera stora damen, kom också.
Sju katter från oss och vår uppfödning deltog alltså, varav 4 st blev nominerade till panel. Marronne, Daisy, Duke och Muscat. Muscat blev Bästa ungdjur och Daisy BOX vuxen. Till en hellyckad dag bidrog inte minst att pappan till Daisys ungar, GIC Metexa Number One Son, SIA a, blev BIS vuxen! Mor, far och son i panel.
2000
Utställningssäsongen 1999 medförde att när Svenska och Norska IDP-klubbars Bästa katter 1999 räknats fram hade Yum-Bo´s Madame Marronne, ORI b, blivit 7:de bästa katt totalt och bästa orientalhona.
Fangas Independent Irabell, SIA h, blev 11:e bästa katt totalt och bästa siames. Lady Daisy af Yum-Yum kom också med på listan som 48:de totalt.
Årets första utställning, i Göteborg, slutade väldigt trevligt med att Lady Daisy af Yum-Yum, SIA w, blev bästa korthår totalt.
Övriga utställningsresultat under året finns i anslutning till respektive katt. Daisy blev Europachampion och Molly och Marronne blev båda Grand Int Champions.
Före jul flyttade vi från lägenheten i Uppsala till ett hus i två plan i Tierp! För katternas del blev detta mycket lyckat. Dom älskade den öppna trappan till övervåningen och att sitta i fönstren på markplanet med människor och trafik på nära håll likaväl som fåglar i träden och på marken. Vi trivdes också över förväntan väl.
Flytt och arbete, svårigheten att bestämma vilken/vilka av honorna vi skulle prioritera och svårigheten att hitta lämplig hane på rimligt avstånd, gjorde att vi sköt planeringen för kattungar på framtiden.
2002
Slutligen bestämde vi oss för att testa alla honorna och försöka hitta lämpliga partners till dem. Detta slutade med att Madame Marronne, efter två misslyckade besök hos en svart orientalhane i Stockholmsområdet fick hälsa på Spindeln i Västerås. Detta besök resulterade i två siamespojkar, en livlös hemma och en framplockad på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) - 70 gram - mitt i natten - som omedelbart döptes till SVA´nte, det var där "han ble´ te´"!
Efter hemfärd i min bh och efter handfasta övertalningar tog Marronne väl hand om honom och han växte upp till en stor, charmig och mycket snygg hane - med en rörlig sternumkrok tyvärr.
Han lever nu livets goda dagar i Ockelbo tillsammans med sin bästa vän Boris - en s k "oäkta" siames av äldre typ.
Marsipulami (Amber), Tompa, Blaise och Milla
Mia besökte en vacker orientalpojke i den östliga delen av Uppland - också hon utan resultat tyvärr.
Till slut hittade vi en svart, temperamentsmässigt helt fantastisk, orientalhane i Gävle som vi fick möjlighet att låna hem! Efter fem minuter tillsammans lades grunden för en kull på fyra fantastiska orientalungar, Yum-Bo´s Monsieur Marsipulami, Mr T O´Malley, röda hanar båda, Modesty Blaise, svartsköldpadd och Milla Magia, chokladsköldpadda honor.
Blaise flyttade till Västerås, Amber till Tierp och Tompa blev kvar hos oss som fertil hane fram till hösten 2004 då han också flyttade till Tierp. Milla Magia stannade - som vår blivande avelshona var avsikten.
2004
Flyttade vi till Örbyhus och katterna fick tillgång till ännu större ytor och en utegård mot söder.
2005
Tyvärr fick både Amber (Marsipulami) och Daisy sluta sina dagar under 2005. Amber i april på grund av våt FIP och Daisy i september med juvertumörer som infekterats.