Morris
Morris ::..
Vår andra huskatt, Morris, född 1990-04-20, som i och för sig var en trevlig figur, med bl a väldigt stark vilja, levde med oss utan att bedyra oss sin kärlek annat än vid matdags och gjorde verkligen skäl för sitt namn. Vi trodde möjligen att hans tillgivenhet skulle öka när han blev ensam och inte hade Mischa att ty sig till. Men icke.
Första gången han frivilligt lade sig i ett knä för en mysstund inträffade samma dag som han, med den förhatliga tratten om halsen, kom hem efter 10 dagar på Ultuna där han opererats p g a stopp i urinvägarna. Han var då nästan 6 år gammal. Därefter hände det lite oftare och han visade ett betydligt större behov av kontakt med oss.
Han gjorde ändå skäl för sitt namn. Han talade tydligt om när det var något han inte gillade. Klippa klor t ex. Han protesterade inte på något annat sätt, låg stilla och avslappnad i knät, men lät så pass att Mia (Irabell) fann anledning att läxa upp honom.
Morris var duktig att gå i koppel och gick med oss på långa skogspromenader, över stock och sten, både i snö och kyla och när det var snöfritt. Det gick inte så fort, men vem hade bråttom då. Han älskade också att vara ute vid torpet, i band, lukta på blommor och dofter som kom med vinden, med utsikt över omgivande gärden, humlor att jaga och rådjur att skrämma på flykten. Morris bodde sina sista år hos min mamma och höll henne sällskap. Han tyckte nog det var ganska skönt att på ålderns höst slippa tjejernas bus och småtrakasserier här hemma.
Då och då fick han följa med hem på besök för att inte glömma bort var han hörde hemma eller för att han inte skulle bli bortglömd av tjejerna, och han var alltid välkommen.
Morris började bli lite gammal och sliten, och konditionen var väl inte vad den borde ha varit, men han trivdes med sitt behagliga liv och spann lika glatt som alltid när man pratade eller smekte honom! Han blev 14 år gammal innan han fick sluta sitt liv för att hans njurar inte ville fungera ordentligt längre.
Saknaden efter honom blev särskilt stor för mor som hade haft honom de sista åren som sin bästa kompis och som tillskrev honom egenskaper som vi aldrig upptäckt.
Morris och Daisy (SIA w) vilar nu sida vid sida vid deras och vårt älskade torp.